Jag drömde om honom i natt, han fanns i de fina skuggbilderna av något bekant, han fanns i mina mardrömmar, i färgpigmenten i sommaren och i svalkan i vinden. När jag vaknade hade jag redan tårar i ögonen och ont i magen. Jag drömde att jag börjat träffa en av hans gamla vänner och då kom han plötsligt tillbaka och visade upp någonting som gav mig hopp, för att sedan släcka det igen. Jag trodde inte att det kunde göra så ont att hoppas på att han skulle ligga i sängen bredvid mig när jag slog upp ögonen när det visade sig att han inte gjorde det. Jaha. Limbo, som Cajsa säger.
Det tog inte slut där. Sedan drömde jag att min vän Helena som betytt så oerhört mycket för mig genom åren blivit bortförd av två män och torterades i en lägenhet någonstans. Vi visste inte var hon var eller hur länge hon varit där. Jag hade fått ett samtal till min mobil, hon hade inte lyckats larma någon annan. Det konstiga var att ju mer vi fick reda på desto mer tydligare var det att det var jag som låg i den där skabbiga sängen med delar av mina tarmar i en glasburk i kylen.

Jag tröstar mig med Anna Gavakda och min egen underbara Anna.

When I’m sad, she comes to me
With a thousand smiles, she gives to me free
It’s alright she says it’s alright
Take anything you want from me,
Anything.


Jimi Hendrix – Little Wing

Camilla såg Jonathan Rhys Meyers på gatan i London i dag. Han spanade in henne medan hon stod med öppen mun och bara glodde… Jag dööööööör


Thom Yorke – The Eraser

Jag borde ha köpt den här canvastavlan medan den fanns på Ikea. Är det någon där ute som har en som jag kan köpa?


Sébastien Tellier – Roche

Jag borde åka bort. Jag behöver komma bort. Jag behöver komma långt långt bort härifrån. Jag har alltid velat åka till Irland. Vill någon följa med?

Jag älskar mina nya kockknivar. Har precis lagat en underbar tagliatelle med fläskfilé i rödvinssås med katrinplommon, efter ett recept ur Tillammans är man mindre ensam-boken som jag läst hela tre gånger. Jag älskar den boken. Jag vill också träffa en butter kock som kan laga underbar mat till mig. Annars kommer jag att bli ganska tjock av att bo ensam och äta såhär lyxig mat hela dagarna.

I dag var jag och drack kaffe på Nöller med Hannes som jag inte sett på hundra år. Jag tycker att det är lite otäckt att sätta mig på caféer dit jag ofta brukade gå med Han som inte får nämnas vid namn för jag är så obeskrivligt rädd för att springa på honom. Då jag inte går arm i arm med någon vacker ny man.

Jag vill ha en dyr stereo. Jag vill lyssna på Feist, skithögt!

The saddest part of a broken heart
Isn’t the ending so much as the start

It was hard to tell just how I felt
To not recognize myself
I started to fade away

Hela mitt liv har jag väntat
på någon som liknade dig


Jane Birkin & Feist – The simple story

Jag är ledig från jobbet ytterligare två dagar. Jag börjar bli rastlös. Min säng är så tom när jag vaknar på morgonen, jag vrider och vänder mig och undrar var min fina syster är, var min fina Anna är, var alla är.

Lyssnar mest på Tori Amos när jag driver runt i lägenheten, planlöst. Jag ska städa i dag och tvinga ut min lata kropp i löparspåret. Pulsklockan på. Tänker inte springa kortare än 8 kilometer i dag! Pappa höjde på ögonbrynen i går och tittade frågande på mig. “Strandform 2010” förklarade jag. “Äter du något då?” undrade han. “Ja”, sa jag. “Massor.” Det går knappast att bli mycket smalare än vad jag är. Jag har ju redan ett BMI som visar: undervikt. Jag tror många av de här hysteriska idéerna kommer ur något slags tävlingstanke hos mig. Jag tänker: om jag träffar honom nere vid klipporna på Saltholmen nästa sommar, jag i toppform med synbara armmuskler och kanske ett fyrpack åtminstone, och gärna arm i arm med någon hunkig kille, skulle det kännas bättre. Skulle det? Nää, men jag gillar ju att inbilla mig det.

And I’m down to your last cigarette and
this “we are one” crap


Tori Amos – Taxi ride

I natt drömde jag att jag blivit mamma till en för tidigt född liten bäbis, en flicka med ljust hår och svarta ögon. Det fanns ingen pappa med i bilden. Jag var helt ensam och skulle ta hand om den här lilla människan. Jag var konstigt nog riktigt besviken när jag vaknade och sängen gapade tom, ingen barnsäng fanns i sovrummet, och i badrummet fanns inget skötbord, ingenting. Jag kommer ihåg att jag tänkte “Nähä.” och sedan var det inte mer med det.

I natt ska jag jobba. Jag sov till ett och hoppas att det räcker och att jag inte behöver vila någonting i eftermiddag. Snart te hos Ebba. Klockan sex ska jag äntligen klippa mitt risiga hår (som nu består av 60% kluvna hårstrån, känns det som) och det ska bli fint. Hur jag ska klippa mig får Anna hjälpa mig att lista ut. I dag är det inte riktigt lika kallt som i går. Jag gick en promenad före “frukost”, lunch hade väl normala människor kallat det. Gick hem och lät mjölken till mannagrynsgröten koka över, i dag igen…

All of those years we spent together
well they’re part of my life forever
I hold the joy with the pain
and the truth is I miss you


Eva Cassidy – Time is a healer

Det första jag tänker när jag vaknar på morgonen är: Å nej, det här är inte sant. Det är morgon. Jag måste gå upp. Och sen tänker jag: Nu är det femton timmar kvar till jag får gå och lägga mig igen.

Jag läser Martina-koden, Martina Haags tredje krönikesamling. Jag har mått ganska kass de senaste dagarna och tröstläst Martina mellan olika smärtstillande som inte innehåller acetylsalicylsyra – det kan man tydligen dö av om man har astma. Inte för att jag har riktig astma, jag har bara lite svårt att andas ibland. Det är hursomhelst en rolig liten bok, jag vet för jag har redan läst den ungefär sju-åtta gånger, men som man kan läsa om och om igen utan problem.

I går badade jag i badkaret. Det enda som förstörde den romantiska upplevelsen med mig själv i ett vaniljdoftande skum var att vatten långsamt började rinna ut på badrumsgolvet. Men det är klart – så vidrig som jag var i mitt tidigare liv förtjänar jag såklart inte bara en läckande diskmaskin – det räcker liksom inte med fuktskador i köket och nylagd parkett i hela köket – det måste läcka lite i badrummet också.

Jag brukar önska att jag skulle se ut lite mer som Clémence Poésy när jag vaknar. Det har väl gått sådär hittills.

Jag släpar benen efter mig i stora tofflor som jag fick av exets mamma och inte har kunnat förmå mig själv att kasta för att jag älskar dem så mycket, i morgonrock och en spontan knut mitt på huvudet, runt i min ganska stökiga lägenhet. Jag lufsar omkring som en stor björn som gått vilse på vägen till Ide, med mitt tjocka vintertäcke efter mig, som en överdimensionerad snuttefilt. När ska jag får gå och lägga mig igen?

Mellan mina många powernaps i soffan och timmar i sängen tittar jag på SVT’s Hallå Mumbai – en riktigt rolig komediserie om ett indiskt callcenter i Mumbai. Det får mig att må lite bättre i sisådär tjugo minuter åt gången.

I natt drömde jag om Han som inte får nämnas vid namn (“Ditt ex är som Voldemort”, fnissade Jessica när vi satt på Condeco häromdagen, hon med en stor Coca Cola utan bubblor i framför sig. Man får tydligen vänja sig vid att Colan kommer utan kolsyra när den kommer ur en stor öltapp! Jag satt med en Chailatte gjord på något konstigt pulver som måste ha bestått av 90% socker, resten smakförstärkare och diverse skojiga E-nummer. Den smakade mycket socker men desto mindre chai.) Jag vaknade svettig och lite illamående, med ett märkligt habegär. Jag undrar hur många månader det ska ta innan det släpper.

I cling to sorrow like I’m clinging to you
the only thing that I ever knew
Deep in the dark I sleep with a ghost


Erik Hassle – Love me to pieces

Det här är tydligen mitt femhundrade blogginlägg. I går frågade Petter mig varför jag bloggar över huvud taget – jag hade pinsamt svårt att svara på frågan! Jag antar att det är mest för min egen skull i alla fall. Jag tycker om att läsa mina inlägg i efterhand och reflektera över hur jag tänkt och gjort i olika situationer. Och allt började ju med NY…

I kväll ska jag klippa mig..men först NK-lunch med Gisella, följt av världens kanske godaste Centrokaffe. Jag ska gå ytterligare en tur på stan för att skriva på en ordentlig önskelista. Den kommer, don’t rush it. Jag har tydligen planerat lite för många saker i dag, när mobilen börjar ticka av alla inkommande sms.. Vi får se hur vi ska göra. Den som jag allra helst vill ska höra av sig, skiter såklart i det i dag också.

Jag vill verkligen ha Spotify Premium-tjänsten..nu. Jag blir tokig på all dötrist reklam från Basshunter (förstår han inte själv hur urtöntigt det är att han gör reklam för sin egen skiva som är “pretty good actually”?) Jag vill döda Basshunter och slippa allt snack om Umeå Universitet. (Nej jag vill inte studera där det är minus 20 grader halva året!) Sådetså.

We all must go through it sometime
You’re not the first you know


Feist – Sealion (Chromeo Remix)

Jag vill också ha en takterass! Varför kan jag inte ha en lägenhet som har det? Gah. Måste svara på det där brevet jag fick från en av fastighetsvärdarna.. Till min födelsedag önskar jag mig massor av saker som är bra att ha när man flyttar in i en ny lägenhet. För jag önsketänker att jag snart ska flytta.

FLOKA är roligt att läsa: “En grönsakssoppa tar tre timmar att göra. Tio minuter koktid, trettio minuter leta efer potatisskalaren, tjugo minuter hacka och skära. Två timmar vet ej. Disorganisation, frustration. Gå helt enkelt inte in i köket. Passera den lilla snipen mellan hallen och röda salongen, 75 cm på diagonalen över plastmattan, slå sig ner vid pianot, sjunk ner i gamla spelläxor av Chopin, säkra kort från gymnasietiden, höj långsamt blicken, möt hösten i ögonbotten.”

I dag ska jag på föreläsning om Jämställdhet i Göteborg på Järntorget klockan 18. Sedan väntar middag med Petter. I morgon vaxningen av benen klockan 11, sedan MVC-undersökning klockan 14. Ridning klockan 20. På onsdag kaffe med Christian och klipptid klockan 18.15. Couldn’t be better.


Lykke Li – Everybody But Me