När det regnar är det lika bra att åka och simma.

Och så var man tillbaka till jobbet igen, efter en lång semester. Jag tror att jag kände på mig hur hårt denna omställning skulle ta på mig, så när jag planerade min arbetstid för juli såg jag till att lägga tre dagars ledigt efter två dagars arbete. Smart, Gabriella. Ibland är jag verkligen fiffig…

Det är inte precis något härligt väder att vara ledig till. Det blåser så att man varnar för kuling och jag sitter inomhus och trycker. Jag ska gå ner till 3:e Långgatan och lämna in mängder med för gammal medicin på Apoteket (nej, jag kan inte slänga det i soporna, sådant ger mig ont i magen), hälsa på Maj, om hon jobbar i dag, och svänga förbi Stadium för att försöka lägga vantarna på ett billigt badräktsfynd… på rea. Det är nämligen lite klurigt att simma i trekantsbikini…i alla fall om man ska simma fort! Det verkar ju nästan dumt att inte utnyttja gratis-sim en gång i veckan på Valhalla, och just i dag känns som en dag för bad..för vad ska man annars göra i regnet?

I går införskaffades ny EKOLOGISK ansiktskräm från Dermanord. Helt fri från mineraloljor, vegetabilisk, och alldeles underbar. Sarah, you’re gonna love it.

Dessutom måste jag snart göra klart min planering för september-oktober… Är det något jag borde ta hänsyn till, som fester, middagar, konserter eller annat – vore det trevligt att få veta det i tid! :)


Thinking about you – Magdala Konefal

Det är inte lätt att vara människa.

Semestern tog slut så fort. Jag kom från mormor och fågelkvitter i går och kunde inte sova på kvällen. Så många framtidskval och så mycket tomhet.

Jag svettades ner mina lakan och låg och lyssnade på utryckningsfordonen på Övre Husargatan.

Jag lyssnar mycket på A Camp och det räcker långt. It’s not that easy to be human anymore. Jag cyklar långt med min iPod och då är det skönt att överrösta trafiken, t.ex. med Oh Laura, på repeat.

Jag ska jobba två dagar till och försöka komma få tag i Cajsa som har en kontakt på Wallenstam.. Snälla, ge mig en lägenhet så att jag slipper mina hjärnspöken.


Release me – Oh Laura (The Attic Remix)

Ta ner honom från piedestalen!

Lykke Li med den underbara rösten.

Vem vill inte ha ett förstahandskontrakt i Göteborg? Det känns nästan omöjligt att få ett, Boplats ger en ju bara ont i magen. Jag ska göra ett försök per post och poängtera var jag arbetar. Jag undrar om det ger något napp… I dag ska jag i alla fall skriva färdigt Brev nummer 2 till privata fastighetsvärdar runt om i Göteborg. Jag hoppas verkligen att någon kan trolla fram en lägenhet åt mig. I morse fick jag nämligen ett samtal från min chef på PKC, som frågade om jag var intresserad av att arbeta kvar i höst, om tillfälle ges. Visst är jag det, tänkte jag optimistiskt, men då måste jag ha någon annanstans att bo. Jag behöver en egen lägenhet som inte är full av fokusstjälande och störande minnen från tiden med min före detta.

Lena, Camilla och jag var på Harry Potter och Halvblodsprinsen i går kväll. Det var typiskt bioväder..regn och rusk. Jag och Lena hade en mycket spännande och ganska givande diskussion om varför man tenderar att sätta personer på en piedestal, trots att de ibland inte alls förtjänar det. Det är nog tyvärr ett väldigt kvinnligt fenomen, med rådande tvåsamhetsnorm, där man lätt känner sig väldigt ensam och “halv” utan någon som ständigt bekräftar en. Frågan är ju bara varför man inte klarar av att bekräfta sig själv, på egen hand – är det så omöjligt? Ta ner honom från piedestalen!


röyksopp – miss it so much (feat. lykke li)

Är det ingen som läser Simone de Beauvoir längre?

Kanske är de inte så ytliga som jag ibland inbillar mig, de som bloggar om mode och skönhet. Men resultatet är ytligt och jag blir så trött, känner mig så genomtråkig när jag klickar på Aftonbladets banner till Sofis Mode och läser en nyss upplagd artikel om den senaste ögonbrynstrenden. Jaha, tänker jag, och suckar. Jag suckar som en annan pangshis och irriterar mig på hur meningslös artikeln känns. Finns det ingen som läser Simone de Beauvoir längre? Läser vi bara modebloggar?

DN’s Barbro Hedvall skriver om Det andra könet i artikeln Beauvoirs kalla blick som en artikel i artikelserien Böcker som förändrade världen. Dystopisk som jag lätt blir när jag sitter hemma vid mitt köksbord med mitt kallnande te och mitt halvsmutsiga hår tänker jag: Hur ska det gå när min generations tjejers fokus successivt flyttas över till ögonbrynsplockning och brun-utan-sol?
Cecilia Bäcklund skriver: “Ögonbrynen gör sorti i modevärlden – hakar du på catwalktrenden?”

Jag har inte lust att haka på någonting i dag.

I Barbro Hedvalls analys ställer hon frågan: “(...) är ‘Det andra könets’ framgång ett utslag av kvinnlig offermentalitet? I så fall finns en direktlinje till dagens debatter, som alltför ofta har en slagsida: kvinnan är det passiva offret, oförmögen att göra något åt sin situation.”

Ptja, tänker jag, och undrar hur många av mina bekanta som kommer att raka av sig sina ögonbryn under hösten.


paris (aeroplane remix) – friendly fires

Vi kan ju alltid åka till Frankrike och plocka valnötter i höst?

Jag börjar bli ganska trött på den amerikanske mannen som ger en käcka tips på spotify… Det är ju svenskt, sa någon sedan. Där hör ni!

Jag plöjer musikaler och gamla undanstoppade novellsamlingar som aldrig förr. Är det någon mer än jag som har en crush för Sylvia Plath?

Martin skickade en spellista till mig, varför är det ingen annan som har gjort det? Jag blev så glad, så glad. Ni som använder spotify, här har ni en länk.

If I had a heart I would love you, sjunger Karin. Så genialiskt. Jag tror aldrig att jag kommer att bli mätt på Fever Ray, hur mycket jag än lyssnar. Seså, lyssna på If I Had a Heart på en gång, så förstår ni förr eller senare de quoi je parle.

All heder åt Nour El-Refai.

Jag älskar podcasting. Nu lyssnar jag på sommarpratarna när jag vill…var jag vill. Det är skönt och ganska renande för mitt system. Jag är, precis som Lena, lite besviken på utbudet hittills.. Men det blir kanske bättre.

Jag lyssnade på Sommar i P1 med Nour El-Refai i går på väg ut till föräldrarna i Fiskebäck. Det är en annars ganska oinspirerande resa med spårvagn och buss men jag blev positivt överraskad; Nour imponerade med ett genomtänkt, gripande, roligt sommarprogram (till skillnad från många andra, medelålders, torrbollar!). Detta har Lena helt rätt i, ålder har ingenting med kvalitet att göra i det här sammanhanget. Jag tyckte att Nours program var bitvis mycket gripande. Dessutom kan jag inte uttrycka något annat än trötthet som svar på hur medierna, kvällstidningarna, har hetsat och horat. Det är ju så fruktansvärt typiskt att man skulle häxjaga just henne. Jag tycker i och för sig ganska illa om melodifestivalen i sig – jag hatade själva spektaklet och det kändes som att jag tittade när jag redan satt i en skön soffa hos någon som bestämt att det var Melodiiiifestivalen och inget annat man skulle kolla på. Men hur orkade kvällstidningarna skriva så mycket värdelös dynga om Nour? (Ni som tycker att hon är hetsig och ultraradikal och vulgär har nog varken förstått humorn eller genusbudskapet; hon är jävligt rolig! BAKLÄXA! Googla Yvonne Hirdman för helvete eller läs Fi’s förklaring av genussystem). Gå in och läs och lyssna på Sommar i P1 med Nour El-Rafai nu.

Jag har haft en hittills jätteseg dag, varit bakis med hundra kilo (inte godis…) tvätt. Inte så kul, fast vårt nya sköljmedel doftar mango. Glamourpoäng!

SAKER JAG FÖRSÖKER TA TAG I : (successivt och i väldigt små doser åt gången)

1. Post – mitt liv tycks fullt av brev som behöver postas
2. Min garderob – som skulle räcka åt 100 pakistanier, men där jag inte hittar ett piss att ta på mig.
jag vet självklart att jag måste rensa och slänga saker, men jag gillar ju alla mina kläder, öööh?
3. Företag – försäkringsbolag, bredbandsleveratör, telefonoperatörer som behöver kontaktas. de knullar med adresser och all möjlig oväsentlig skit som tar TIIIID, jag blir galen. dessutom är det bara Viasat som har förstått att man vill ha mindre panflöjt och mer service…. Tyvärr har jag ingenting med Viasat att göra.
4. Vännerna – jag hinner inte riktigt med dem i min matta vardag. Just nu orkar jag inte träffa så många människor varje dag. Det är nästan som att jag försöker minimera dosen stimuli och på det sättet inte behöva…tjaa…vara så uppe i varv hela tiden?

FREEDOM IS A POSSIBILITY ONLY IF YOU’RE ABLE TO SAY NO


the whitest boy alive – rollercoaster ride