ibland önskar jag att den där pandemin verkligen bryter ut…
tack anna, för ännu en bra krönika. den här känns extra angelägen och pinsam, ni kan läsa mer här.
när man känner sig helt gråtfärdig kan det vara skönt att fokusera på de små detaljerna i livet. jag sitter på min stol och lyssnar på fever ray, och njuter faktiskt lite efter en riktigt god middag. detaljerna, som gör att det faktiskt känns värt det, är till exempel fikonmarmeladen på den rostade mackan med stark grevéost, de små pinjenötterna på färskpastan med söt pesto och nymalen svartpeppar från min elektriska kvarn (!!) och den vita tryffeloljan som doftar ljuvligt men smakar dubbelt så gott…
livet är väl inte helt värdelöst ändå.. tack åse!
fever ray – when i grow up
