[dear darkness, you’ve been my friend for so many years, why don’t you come and cover me, from the sun?]

UTDRAG : BAKVÄNT : SANT : CENSURERAT : RÖRIGT : VASST


ljudet från gatan känns plötsligt så avlägset, som om vi fortfarande var i verona innan åskan kom över oss på den där svarta stranden.

jag hatar verona.

WHITE CHALK. polly sjunger ljusare och vackrare än någonsin och det är det enda som tröstar mig. kött gör det inte, ord kommer inte nära, jag känner det i svetten mot huden, hur de rinner av mig, under kläderna.

utspädda.

jag känner ingenting längre. inte ens tomheten.

ingen kommer riktigt nära längre, inte ens du som får mig att skratta hysteriskt när jag vill gråta i din famn. det blir svårare för varje dag. vad tror du att jag menar när jag ber dig hålla om mig?

............. 1 ….......... 2 ….......... telefonsvarare. jag lyssnar inte av mina meddelanden längre.

: CHOCK : SÖMNLÖSHET : SVAR : BORTFÖRKLARINGAR :


je n’arrive pas à me calmer. fastän jag blundar fryser jag.

plötsligt kom den över mig: sorgen. lämnade mig halvt avklädd, oigenkännlig för mig själv.

jag försöker lära mig ditt språk, för du ställer fel frågor.
jag kan inte berätta det här självmant.

pj harvey – before departure