from off to on.

MAKING SURE THAT THE TV IS ON
FROM OFF TO ON

i dag regnar det ute, och jag tar på mig ett par skor jag inte haft på evigheter. fumlar i hallen, jag är trött för jag arbetade i natt och somnade sent framför tv-flimret. nu är det frukost, klockan halv 3: banan och avokado – och jag som inte ens tycker om avokado…

jag ska snart träffa jessi och sarah – dagens höjdpunkt. jag borde klacka om ett par skor och lämna in en trasig mobil men det är ju just sådant där som aldrig blir av! det är en dag i morgon också...

jag är lite orolig. johan kommer hem till göteborg snart.

WE WANT CONTROL OF OUR BODIES, EVERYTING WE’VE LACKED
IS IT THE FEELING OF YOUR BODY, IS IT THE FEELING OF MINE?


the knife – from off to on

dröj kvar.

WHEN YOU’RE FEELING TIRED
I WILL LIE THERE WITH YOU
WHEN YOU GET LOW I’LL GET LOWER THAN YOU

dagen började på värsta tänkbara sätt. jag har sovit så lite och drömt så hemskt att jag till sist hamnat i något mellanläge där jag inte vet om jag inte orkar hålla ögonen öppna, eller om det bara känns otäckt att blunda och sova… jag orkar inte riktigt med mig själv och alla själsliga åkommor jag drabbats av de senaste veckorna. nu har jag sagt hejdå till åse också och vet inte vad det finns kvar som ska lyfta mig ur min ensamhetskris. jag kan inte ens sätta ord på vad det är!

ibland kommer den här krossande tanken: vi kanske kan lösa det här och bli “vi” igen?

i dag var jag och jessica i alla fall i slottskogen och (äntligen) i azaleadalen. jag tog inga bilder den här gången men jag tror inte att det finns många andra platser i göteborg som bjuder på så mycket färgprakt vid den här tiden av året. det var skönt ute, små maskrospollen flög omkring i backarna och solen tittade fram bakom alla hundraåriga träd. bortsett från alla överlyckliga och tjochtjimmiga barnfamiljer (de som sjöng fisken simmar många timmar i sitt hav-sången fick mig att sätta min glass i halsen) var det riktigt behagligt. göteborg är faktiskt inte så dumt är man har bra människor runt omkring sig.

petter ringde i natt, jag var självklart vaken och vi pratade en stund.. han var besviken för att jag inte hörde av mig när han var hemma och ptjaa, vad ska jag säga? jag orkade inte, helt enkelt. det var ingen fullgod förklaring för honom; han kunde inte greppa vad det var för fel på mig, och det vet som sagt inte jag heller. det enda jag vet är att jag har mycket svårt för att orka socialisera när jag bara vill lägga mig i sängen och se in i väggen. helst hela dagen.

SO WE’RE BOUND TO LINGER ON
WE DRINK THE FATAL DROP
THEN LOVE UNTIL WE BLEED, THEN FALL APART IN PARTS

en sak som vi pratat mycket om den senaste tiden är det positiva i att omge sig av vänner när man känner sig nere, eller trött eller vad det nu är. de säger ju att det är bra att ha vänner omkring sig när man är ledsen men mitt dilemma är, som alltid, att jag inte vill visa upp den här sidan av mig själv! jag tycker ju att hon får stanna i garderoben, as simple as that!

jag ska gå och lägga mig på sängen nu igen. 4 timmars sömn i natt räckte inte långt. kanske sätter jag igång med Frukostflätan i GP. de små korsorden håller de andra, jobbigare tankarna på lagom avstånd. en stund åtminstone… jag vet inte vad annars jag ska trösta mig med i dag; det finns ingenting.

THERE’S A PAIN, A FAMINE IN YOUR HEART
AN ACHING TO BE FREE


depeche mode – halo (goldfrapp remix)

never fall in love with a body double.

you think you know me, that’s your trouble
never fall in love with a body double
jamais

dagarna går, syrenerna blommar, jag har tröttnat på beroendet och tar en dag i taget. i dag är det lördag, jag jobbade i natt och kände en viss entusiasm eftersom jag sovit så duktig att jag inte ens var trött när klockan närmade sig 5 och de andra sov i sina stolar. tystnaden, den där speciella tystnaden som kommer av att man ensam, vaken, är fantastiskt berusande.

i morgon är jag ledig. i morgon ska jag träna, låna en nybörjar-italienskabok (tyck gärna att jag är fånig, men jag vill förstå mer än “ciao, bacio, bellissima”, typ.) förhoppningsvis är det sol, och förhoppningsvis har roberto massor av ledig tid innan han åker till gaeta i 8 dar!!

tu ne sais pas ce que l’on dit de toi
tu t’en fous surtout, n’y change rien
tel que tu es



charlotte gainsbourg – 5:55

ibland önskar jag att den där pandemin verkligen bryter ut…

tack anna, för ännu en bra krönika. den här känns extra angelägen och pinsam, ni kan läsa mer här.

när man känner sig helt gråtfärdig kan det vara skönt att fokusera på de små detaljerna i livet. jag sitter på min stol och lyssnar på fever ray, och njuter faktiskt lite efter en riktigt god middag. detaljerna, som gör att det faktiskt känns värt det, är till exempel fikonmarmeladen på den rostade mackan med stark grevéost, de små pinjenötterna på färskpastan med söt pesto och nymalen svartpeppar från min elektriska kvarn (!!) och den vita tryffeloljan som doftar ljuvligt men smakar dubbelt så gott…

livet är väl inte helt värdelöst ändå.. tack åse!


fever ray – when i grow up

the knife.

say you like it

say you need it

when you don’t.

looking better

shining brighter

than you do.

i går var vi på lounges och park lane. jag hade riktigt roligt med mina tjejer och vi dansade så att svetten rann.
jag kom hem efter att solen gått upp och vaknade inte förrän efter klockan två.
så svårt att sova, igen. så tom, igen.


the knife – we share our mothers health

eerie diluted.

[dear darkness, you’ve been my friend for so many years, why don’t you come and cover me, from the sun?]

UTDRAG : BAKVÄNT : SANT : CENSURERAT : RÖRIGT : VASST


ljudet från gatan känns plötsligt så avlägset, som om vi fortfarande var i verona innan åskan kom över oss på den där svarta stranden.

jag hatar verona.

WHITE CHALK. polly sjunger ljusare och vackrare än någonsin och det är det enda som tröstar mig. kött gör det inte, ord kommer inte nära, jag känner det i svetten mot huden, hur de rinner av mig, under kläderna.

utspädda.

jag känner ingenting längre. inte ens tomheten.

ingen kommer riktigt nära längre, inte ens du som får mig att skratta hysteriskt när jag vill gråta i din famn. det blir svårare för varje dag. vad tror du att jag menar när jag ber dig hålla om mig?

............. 1 ….......... 2 ….......... telefonsvarare. jag lyssnar inte av mina meddelanden längre.

: CHOCK : SÖMNLÖSHET : SVAR : BORTFÖRKLARINGAR :


je n’arrive pas à me calmer. fastän jag blundar fryser jag.

plötsligt kom den över mig: sorgen. lämnade mig halvt avklädd, oigenkännlig för mig själv.

jag försöker lära mig ditt språk, för du ställer fel frågor.
jag kan inte berätta det här självmant.




pj harvey – before departure