jag ska jobba i natt igen. nätterna är inte så dumma under sommaren, dessutom är natthimlen så vacker när man tittar ut, och luften alldeles klar när man går hem på morgonen.

i dag ska jag plantera på balkongen,
titta på en cykel,
ringa fanny och äta sushi. så, inte så dumt, fastän man är ensam?

saknar att höra mitt namn sägas, jag saknar din hand
saknar din familj, saknar att ligga intill dig
för mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig


veronica maggio – stopp

vackra nicole!

slottskogen.

today is a good day, without your company

i was lonely,
now i’m just alone.

jag och nicole satt i slottskogen i dag och åt sushi. det var minst 18 grader varmt och det kändes helt underbart att sitta ute i solen igen. vintern har varit så himla lång och jobbig, och jag tycker faktiskt att jag har förtjänat det här.

i kväll ska jag jobba natten, igen. martin jobbar också, vilket känns skönt, så att man har en kompis, som är allt annat än tråkig, att ha tråkigt med mitt i natten när alla andra sover.

sol på min balkong, trots bullret från motocyklar som tror att de äger hela stan. sol på min balkong, trots eksem och magont och allt jävelskap som den här separationen dragit med sig. jag såg hans lillebrors kompisar i slottskogen och kände att “vadfan, måste han vara överallt?”. jag ska tänka över det och skriva i boken.

juvelen:

nothing is forever
but we were good together
we were so good togheter
a little while ago
yeah we were good together, how could we ever through it all away?


juvelen – hanna

port i änggården.

when it was good, we we’re sitting on top of the world
when it was good, i never wanted nobody else

göteborg är inte så dumt när det är varmt och soligt ute. i dag har jag tränat och druckit kaffe i solen. köpt ett nytt halsband och lagat fläskfilé till middag. jag träffade martin och två fransmän vid domkyrkan och tyckte det kändes härligt att prata franska igen. jag hade ju inte alls glömt bort allt, som jag oroat mig så för!

senare: vin med jessica.

nina är ju bara förjävla rolig och träffsäker ibland!

MAN FÅR VÄLJA SINA KRIG, säger mamma. och jag tänker
“i’d rather be a live dog than a dead lion…”

lina! jag saknar dig. kom hem, nu.


röyksopp – the girl and the robot

when you hide next to me

when you hijack my heart


ladyhawke – dusk til dawn

salvador dalí – my wife nude.

ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.


vaknade efter ännu en konstig dröm. jag ska träffa åse klockan ett, äter pannkakor till frukost och lyssnar på peter bjorn and john. i’m not in love, i just want to be touched.

trouble seems, trouble seems to follow you
it’s always round you
like some thing you subscribe to.
be prepared, there must be something in you
turning boys to men and then back again

för tillfället är jag riktigt sugen på att köpa en skeppshultscykel och en iphone. kanske inte på en gång, men snart, snart. våren känns riktigt lovande den här gången!


peter bjorn and john – nothing to worry about

jag var nog värd allt stryk som jag har fått.


jag lyssnar på säkert och jag dricker rosévin och försöker att inte känna efter i solen, för att inte paja det här ögonblicket. (för när jag känner efter minns jag hur jag saknar hans fingrar, hans sätt att gå, alla hans egenheter, saknar hela jävla honom. de säger att det är kul att vara ung och fri. – fri från vad då? vilken jävla lögn att det ska vara ens bästa tid!) jag träffade honom i parken i dag och kom hem med ett ännu större hål inombords. dålig idé, dålig idé.

jag vill bara att det ska gå över, så att jag kan vakna på morgonen och inte sakna. det gör det svårt att andas. jag vet att det gäller att fokusera på ljusglimtarna men det är inte alltid så lätt. på onsdag ska jag träffa åse, jag längtar. det är nog bara hos henne jag kan gråta ut.

det fanns dagar
jag minns dem än
de bästa någonsin


säkert – är du fortfarande arg?

behöver jag säga mer?

and i came so close to crying that a stranger right beside me
said “are you okay?”, and i just walked away into the city streets,
where everyone wants to be,

but i just can’t stop wishing you were with me.

i dag åker jag och camilla till mormor. jag hade en så otäck mardröm i natt att jag nästan inte sovit någonting. jag vaknade igen så fort jag somnat, med hjärtklappning och ville bara gråta. jag skickade i väg ett msn för att höra hur det var med honom, och gick ut och satte mig och vaggade fram och tillbaka på balkongen. kul!

jag känner ingen ånger, jag känner ingen ånger..

maskinen – bränner

hur mycket älskar vi inte att kämpa motströms?


vi var hemma hos mamma och pappa och åt middag. jag orkade knappt ta mig hem till nilssonsberg. sådan träningsvärk, sådan kärleksvärk. jag tror att det är den enda förklaringen. men så har jag ljusglimtar, när jag känner att allt är nästan som vanligt. fast med ett väldigt stort, tomt hål.

i love, i love, i love this dream of going upstream
i love, i love, i love, the trouble that you give me
but there’s a limit to your love


feist – how my heart behaves

vad ska jag säga? i dag är det väldigt lite färg i allt det bruna.


jag kunde inte sova i natt heller. jag vaknade med svettpärlor på bröstet och med andan i halsen. i natt är tredje natten i rad jag drömmer någon form av mardrömmar.

dagarna känns på något sätt samma. jag försöker fortfarande intala mig själv att den här känslan inte kommer att förgifta mig utan läka mig, på något oförklarligt jävla sätt. men det är så tungt att hålla skenet uppe på morgnarna, på spårvagnen, bland människor och ändå så totalt jävla ensam.

och jag blundar och hoppas att det fungerar att andas in, andas ut:

ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.


feist – past in the present

“jag kommer inte älska dig för resten av livet…”


i dag mår jag illa av alla låtar som påminner mig om honom och tvångsläser min deckare för att tänka på något annat. jag har slängt alla kvarglömda kläder och raderat foton på datorn. det är så svårt att kompromissa med smärtan i mellangärdet, så svårt att tänka bort olusten och illamåendet. men jag skriver ner några rader i anteckningsboken, och några på bloggen.

det är skönt att vännerna finns, ni som hör av er, ni som träffar mig och håller om mig när allt känns som svårast. petter ringde i dag och undrade hur det var, lina och morfar likaså. i påsk ska jag och camilla åka till mormor, det ska bli mysigt. hon har stelopererat sin fot och är jätteglad för nu har hon inte ont längre!

i dag har jag pratat med gp och de har lovat att jag får min tidning i morgon. dessutom har jag deklarerat (+10 vuxenpoäng!) det känns så skönt att man får tillbaka pengar den här gången (2000 kr faktiskt!), och inte ska betala in restskatt!

my face is all wet ‘cause my day was rough
so do what you must do to fill that hole, to find yourself


damien rice – grey room