Ibland känner jag att jag inte orkar längre, jag lessnar, tappar energin och hålrummet fylls i stället med sarkasm och bitterhet.
Jag kan bara lyssna på Maria Mena just nu. Det är den enda musiken som ger mig den där röst-tillfredsställelsen.
Jag önskar att jag kunde sjunga som hon, önskar att jag inte var alt utan andra sopran. Eller första. Eller någonting.
Tic tac-förpackningen vältes ut på bordet, tiden tappades bort, på golvet ligger en kokbok jag inte tittat i på flera veckor.

Min bitterhet är som halsbränna och skrubbsår. Jag vet inte hur det är med din, men min vill vara med mig hela livet.

Your comfortable caress has triggered unfamiliar restlessness
You and I are we, I feel I’ve lost my individuality
I remember us now, but I forgot what we felt like

Nu vill jag sova bort helgen, vakna på nytt på måndag morgon.

Maria Mena – Homeless

Jag tror att jag har sovit minst 14 timmar i dag, i olika omgångar. Har haft svårt att hålla mig vaken. Är orolig att min sköldkörtel kanske håller på att balla ur igen.

Jag drömmer om gamla kärlekar och arbetskamrater. Carolina berättade att hon fått ta bort barnet eftersom det inte hade några ögon, något som verkade sorgligt men helt normalt i min dröm. Sedan åkte vi nittonhundratalståg till Korsvägen för att dansa med de gamla kollegorna på pass och PKC. Det regnade och Korsvägen såg ut som ett klassiskt öststat-torg. Också helt normalt i min dröm. Sedan kommer han som inte får nämnas vid namn i en bil med sin nya flickvän. Min första fråga var: “Är ni förlovade?” Det var de inte. Jag minns att hon är sjukligt vacker och har hår som går ner till rumpan. Jag har svårt att se henne i ögonen. Av någon anledning stannar jag ganska länge med dem, han vill prata ut inför sin nya tjej. Äckelkänslorna var ett faktum när vaknade. Hon var väldigt lik Abbey Lee Kershaw.

I dag regnar det och jag har försökt röja lite i röran hemma. I morgon kommer M och jag antar att jag vill försöka få det att se ut som att det bor en normal människa i min lägenhet…

I change shapes just to hide in this place but I’m still, I’m still an animal…


Animal – Mike Snow (Style of Eye remix)

Anna gav mig en strålande vacker bukett rosor i går. Den står så ståtligt på matsalsbordet. Det snöar ute. Don’t count stars or you might stumble. Vilket otäckt födelsedagsväder.
Presenterna från mamma, pappa och Lukas är öppnade. Bokhyllan står där den ska, fondväggen är målad, jag trivs här. Jag trivs extra mycket just i dag.

Tack Martin för Et maintenant.

Alla dessa nätter, varför, för vem? Detta hjärta som slår, varför, för vem?

Et maintenant – Gilbert Bécaud

Maud ja. Jag tror att jag gillar henne, men jag kan inte komma på varför. Brukar inte vara ett bra tecken.

Wikileaks hit, Wikileaks dit. Jag orkar inte tänka på stridsföringen, bristen på moral, hänvisningarna till mystiska kroppsliga läckor, tolkningar ur försvarsforskningsperspektiv, no more, tack. Stänga av ljudet på tv:n-knappen, var sitter den nu igen?

Jag snubblade över mitt blivande nattduksbord på Myrorna i dag, 65 kronor kostade det och i morgon måste jag hämta det! 799 kronor kostar motsvarande bord på IKEA. Tyvärr fanns det bara ett bord, men det är ju å andra sidan bara jag som ska lägga böcker, nattandställning och annat jox på nattduksbordet… Jag får väl köpa en stor retrolampa till andra sidan sängen och försöka vara stolt över den om än lite okonventionella – åtminstone i inredningssammanhang – lösningen. Jag fick i alla fall kånka hem en urfin trasmatta i Odd Molly-stil (det låter märkligt, men ni får komma och vidimera uppgiften i mitt kök när ni känner för det!) och två tavlor med märkliga halvtrasiga ramar på spårvagnen, i rusningstrafiken, men det var det minsann värt.

Systeryster har beställt glasögon i dag! Urfina! Ja, jag är avundsjuk. Jag vill också behöva läsglasögon. Kan man få ett enklare synfel om man bara koncentrerar sig och önskar tillräckligt hårt? Fönsterglas ja, det är ju en idé annars, men det känns så töntigt. Jag är töntig. Fan.


Little Dragon – Twice

Bilderna är från Paris-åren. Jag känner knappt igen mig själv. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Jag har haft lite mano-känningar i veckan och helgen. Försökte lösa detta genom att sova förfärligt mycket och blanda en skön må bra-smoothie av Sopiklon, Propavan och Abilify. Det hjälpte faktiskt. På måndag ska jag träffa Lasse och på tisdag Marianne, förhoppningsvis förstår vi varandra. Annars blir det väl en hitta sig själv-resa till Frankrike till, nästa år, eller ett år på behandlingshem. Det finns ju många alternativ. Karin har berättat om ett som åtminstone fungerar väldigt bra för henne.

I just want to change, I just want to change
I know exactly what I want and who I want to be

If I fail I’ll fall apart, maybe it’s all a test
cause I feel like I’m the worst so always act like I’m the best


Oh no! – Marina and the diamonds

Jag önskar att jag kom i de här jeansen från Fornarina. Även den mörkare tvätten är tyvärr för liten numera. Bilden är från 2007.

Skissar vidare på Färskpasta-projektet, eller Själbiografin, om man så vill:

Vad skulle hända om ljuset slocknade?
Jag som inte hittar i mörkret som det är i dag
Som blind vore jag ett nyfött barn,
känner, men förstår inte vad jag ser

Jag försöker vara tacksam för allt jag har

Vad skulle hända om ljuset slocknade?


Håkan Hellström – River en vacker dröm

När du inte lyckas trots att du gör ditt bästa, när du får det du vill ha men det inte är vad du behöver, när du känner dig utmattad utan att kunna sova är du… fast i det omvända. Tårarna rinner i ditt ansikte när du förlorar något du inte kan ersätta och du älskar någon, men kärleken går till spillo. Kan det bli värre? (Kommer det att vara värt det?)

Texten är vacker även på svenska, i fri översättning. Vi är många som finner lite tröst i “Fix you”. Men kanske går det inte att finna tröst någonstans, om man inte tillåter sig själv att bli tröstad. Frågorna efter utställningen på Röhsska i dag är många. Flera av dem kommer att besvaras i framtiden, men kanske inte alla.


Fix you – Coldplay

Jag har ingenting att säga.

Jag har gått igenom alla gamla fotografier. Jag samlar mina bilder på en plats där du inte kan ta tillbaka dem.

Jag läser aldrig Proust igen för slutet gör så ont i mig.

“Du är den sortens flicka jag gillar, för du är tom och jag är tom. För jag blir aldrig kär i någon, sånt där är slöseri med tid. Och jag tänker alltid på dig, i aprilsolen. Ge mig en kyss innan du går, en kyss att bygga en dröm på.”

Jag har hittat himmelen på jorden på den lilla ön mitt emot Kännsö i Göteborgs skärgård. Olivers familjs lantställe Rönnskär är en oas, ett guldkorn. Jag var där söndag till onsdag och saknar det redan. I dag går bussen till Helsingborg där jag ska hälsa på Martin ett par dar, innan jag åker tillbaka till Göteborg för att fira Lukas student, några veckor för sent men ändå. På måndagen bär det av till mormor och Jönköping där det ska bli stort 75-årskalas. Från Jönköping sedan buss till Stockholm med en kvickt stopp i Gnesta. Vad det är härligt att ha semester… Inte en lugn stund!

Jag måste packa min väska ordentligt så att jag klarar mig tio dar på resande fot. Stoppet hos mamma och pappa räknas inte, eftersom jag inte ska hem till min lägenhet. Måste muta någon som kan förbarma sig och vattna mina blommor. Camilla kan nog ta på sig det om jag kommer ihåg att fråga henne. GP är meddelade om ett uppehåll på tio dar så att tidningarna slipper ligga i en stor hög i hallen när jag inte är här.

So long Göteborg!

IF I HAD A HEART I WOULD LOVE YOU


The Knife – Silent House

Jag vill kasta ankar i ditt hjärta,
hålla dig hos mig för alltid,
tvinga dig om jag behöver.

Snook – Lejonhjärta