i dag är det 3 månader sedan…

ni minns väl? klockan är tolv, camilla och mannen ligger och sover i sovrummet. jag sitter vid köksbordet och tittar på mina anteckningar, tittar på mobilen som ligger stilla och tyst, tittar ut från balkongen. vi har 24 grader i skuggan.

olga är så intense och vacker. jag lyssnar mest på sophia somajo’s the proposition, trots att jag spelat den 10 gånger varje dag de senaste dagarna. tänker : “i’ll never find none as good as you boy, but i will never find…”

i går var jag och syster å locatelli efter jobbet. en av tjejerna där fick mig osökt att tänka på terry richardson’s photoshoot for jimmy choo’s vårkollektion. den vassa klacken…


sophia somajo – the proposition

i am your ultimate high, i am the rush you’ve been waiting for your whole life.

jag tror att jag är lite kär i sophia somajo. hon är så förtrollande vacker. lyssna på hennes myspacesida. eller kika på hemsidan.
hennes låtar finns på spotify och jag tycker särskilt mycket om henok achido & sophias låt “pusher


henok achido feat. sophia somajo – pusher

ego, chérie.

jag älskar stockholm. men det är såklart ett komplicerat förhållande, lite hatkärlek. jag tycker om ljuset, människorna däremot har jag lite svårare för.

lina och mehrdad är underbara. jag har lagt upp massor med kort på dem på facebook..borde kanske göra detsamma här.

IF I HAD A HEART I WOULD LOVE YOU


fever ray – if i had a heart

departure II.

09.55: eftersom jag saknar ressällskap på min tur till stockholm är det macen som får ligga snällt i mitt knä och serva med stimuli.
de senaste dagarna har varit tröttande på ett nytt sätt, jag funderar mycket på om det kan vara ett karaktärsfel, den här känsloåkomman jag tycks lida av.

jag sitter på en av bus4u’s bussar på väg till stockholm. en riktigt lång resa, men billig. jag tyckte att det kändes som en god idé att betala 220 kr enkel väg med buss i stället för 800 med tåg. (nej, jag planerade inte den här resan tre månader i förväg, som en annan panschis, jag saknar allt vad framförhållning heter – jag skyller på att jag arbetar skift och inte vet vilken dag det är half of the time)

på grund av sömnbrist lyssnar jag bara på house. jag är inte så bevandrad i houselandet och lyssnar på samma låt många gånger för att försöka avgöra om jag tycker att det är bra eller inte. en låt som jag faktiskt bestämt mig för att jag gillar är “my love sees you” med beni. det kan vara så att de ger mig bra associationer efter nån lyckad klubbkväll…

DON’T YOU KNOW I’VE BEEN DOWN SO LONG
NEVER THOUGHT I’D EVER FEEL THIS WAY AGAIN
AND EVERYTHING WAS GOING WRONG ‘TIL YOU FOUND ME AND YOU MADE ME BELIEVE AGAIN
—-

10.31: tror ni inte att det sitter 2 fransmän i gången framför mig? jag försöker stänga av mina språkantenner och koncentrera mig på att bestämma vad jag ska se för film…!

—-

12.20 : bussen åker vidare, vi har passerat jönköping och är på väg mot linköping. jag äter cashewnötter och tittar på Seven (ibland är den lite magstark och nötterna stoppas ner i fickan på stolsryggen framför medan jag ryser av bra film-obehag. jag vet inte vad jag gjorde 1995 är den här filmen kom men antagligen var den för äcklig då.)

bredvid mig har det satt sig två riktiga hackers med flottigt hår, överdimensionerade hörlurar och diverse neonfärgade armband (som jag gissar kommer från olika LAN eller andra datanörd-get togethers). de har faktiskt med sig mer egen cola än vad som får plats i mitt knä. talande!

15.08 : vi åker över den där bron som det alltid är kö på...



leave the world behind (radio edit) – axwell, ingrosso, angelo och nån mer

there’s no modern romance.

    lina, här är två bilder på mina toms-skor. har du köpt några egna än?

QUAND JE SERAI REVENUE AU TAF JE PARLERAI BEAUCOUP MOINS DE MOI.

jag tror att C förtjänar ett stort tack : för första gången på kanske sex veckor har jag sovit en hel natt utan att vakna kallsvettig, utan mardrömmar, utan magont. vill du, liksom jag, att vi gifter oss nu på en gång?

det har varit en ganska kämpig vecka med ledighet/sjukdom/träning/stress. jag funderar nästan på att köpa en sådan där spikmatta som man läser så mycket om.

house har bytts mot gråtpop som har bytts mot fuck you-rock. nu är det bara yeah yeah yeahs som spelar i min ipod men vad spelar det för roll?

jag har träffat anna och mats, som lyser upp lite. robin har åkt till spanien och lämnat efter sig en was this it?-känsla, men med ett jävlar anamma.

om jag börjar tveka har jag lovat mig själv att fly till fiskebäck.

BABY I’M SCARED OF A LOT OF THINGS BUT I AIN’T SCARED OF LOVING YOU


yeah yeah yeahs – modern romance

from off to on.

MAKING SURE THAT THE TV IS ON
FROM OFF TO ON

i dag regnar det ute, och jag tar på mig ett par skor jag inte haft på evigheter. fumlar i hallen, jag är trött för jag arbetade i natt och somnade sent framför tv-flimret. nu är det frukost, klockan halv 3: banan och avokado – och jag som inte ens tycker om avokado…

jag ska snart träffa jessi och sarah – dagens höjdpunkt. jag borde klacka om ett par skor och lämna in en trasig mobil men det är ju just sådant där som aldrig blir av! det är en dag i morgon också...

jag är lite orolig. johan kommer hem till göteborg snart.

WE WANT CONTROL OF OUR BODIES, EVERYTING WE’VE LACKED
IS IT THE FEELING OF YOUR BODY, IS IT THE FEELING OF MINE?


the knife – from off to on

dröj kvar.

WHEN YOU’RE FEELING TIRED
I WILL LIE THERE WITH YOU
WHEN YOU GET LOW I’LL GET LOWER THAN YOU

dagen började på värsta tänkbara sätt. jag har sovit så lite och drömt så hemskt att jag till sist hamnat i något mellanläge där jag inte vet om jag inte orkar hålla ögonen öppna, eller om det bara känns otäckt att blunda och sova… jag orkar inte riktigt med mig själv och alla själsliga åkommor jag drabbats av de senaste veckorna. nu har jag sagt hejdå till åse också och vet inte vad det finns kvar som ska lyfta mig ur min ensamhetskris. jag kan inte ens sätta ord på vad det är!

ibland kommer den här krossande tanken: vi kanske kan lösa det här och bli “vi” igen?

i dag var jag och jessica i alla fall i slottskogen och (äntligen) i azaleadalen. jag tog inga bilder den här gången men jag tror inte att det finns många andra platser i göteborg som bjuder på så mycket färgprakt vid den här tiden av året. det var skönt ute, små maskrospollen flög omkring i backarna och solen tittade fram bakom alla hundraåriga träd. bortsett från alla överlyckliga och tjochtjimmiga barnfamiljer (de som sjöng fisken simmar många timmar i sitt hav-sången fick mig att sätta min glass i halsen) var det riktigt behagligt. göteborg är faktiskt inte så dumt är man har bra människor runt omkring sig.

petter ringde i natt, jag var självklart vaken och vi pratade en stund.. han var besviken för att jag inte hörde av mig när han var hemma och ptjaa, vad ska jag säga? jag orkade inte, helt enkelt. det var ingen fullgod förklaring för honom; han kunde inte greppa vad det var för fel på mig, och det vet som sagt inte jag heller. det enda jag vet är att jag har mycket svårt för att orka socialisera när jag bara vill lägga mig i sängen och se in i väggen. helst hela dagen.

SO WE’RE BOUND TO LINGER ON
WE DRINK THE FATAL DROP
THEN LOVE UNTIL WE BLEED, THEN FALL APART IN PARTS

en sak som vi pratat mycket om den senaste tiden är det positiva i att omge sig av vänner när man känner sig nere, eller trött eller vad det nu är. de säger ju att det är bra att ha vänner omkring sig när man är ledsen men mitt dilemma är, som alltid, att jag inte vill visa upp den här sidan av mig själv! jag tycker ju att hon får stanna i garderoben, as simple as that!

jag ska gå och lägga mig på sängen nu igen. 4 timmars sömn i natt räckte inte långt. kanske sätter jag igång med Frukostflätan i GP. de små korsorden håller de andra, jobbigare tankarna på lagom avstånd. en stund åtminstone… jag vet inte vad annars jag ska trösta mig med i dag; det finns ingenting.

THERE’S A PAIN, A FAMINE IN YOUR HEART
AN ACHING TO BE FREE


depeche mode – halo (goldfrapp remix)

never fall in love with a body double.

you think you know me, that’s your trouble
never fall in love with a body double
jamais

dagarna går, syrenerna blommar, jag har tröttnat på beroendet och tar en dag i taget. i dag är det lördag, jag jobbade i natt och kände en viss entusiasm eftersom jag sovit så duktig att jag inte ens var trött när klockan närmade sig 5 och de andra sov i sina stolar. tystnaden, den där speciella tystnaden som kommer av att man ensam, vaken, är fantastiskt berusande.

i morgon är jag ledig. i morgon ska jag träna, låna en nybörjar-italienskabok (tyck gärna att jag är fånig, men jag vill förstå mer än “ciao, bacio, bellissima”, typ.) förhoppningsvis är det sol, och förhoppningsvis har roberto massor av ledig tid innan han åker till gaeta i 8 dar!!

tu ne sais pas ce que l’on dit de toi
tu t’en fous surtout, n’y change rien
tel que tu es



charlotte gainsbourg – 5:55

ibland önskar jag att den där pandemin verkligen bryter ut…

tack anna, för ännu en bra krönika. den här känns extra angelägen och pinsam, ni kan läsa mer här.

när man känner sig helt gråtfärdig kan det vara skönt att fokusera på de små detaljerna i livet. jag sitter på min stol och lyssnar på fever ray, och njuter faktiskt lite efter en riktigt god middag. detaljerna, som gör att det faktiskt känns värt det, är till exempel fikonmarmeladen på den rostade mackan med stark grevéost, de små pinjenötterna på färskpastan med söt pesto och nymalen svartpeppar från min elektriska kvarn (!!) och den vita tryffeloljan som doftar ljuvligt men smakar dubbelt så gott…

livet är väl inte helt värdelöst ändå.. tack åse!


fever ray – when i grow up

the knife.

say you like it

say you need it

when you don’t.

looking better

shining brighter

than you do.

i går var vi på lounges och park lane. jag hade riktigt roligt med mina tjejer och vi dansade så att svetten rann.
jag kom hem efter att solen gått upp och vaknade inte förrän efter klockan två.
så svårt att sova, igen. så tom, igen.


the knife – we share our mothers health