EN KARTA ÖVER EN STAD I MÖRKER.
Ibland känner jag att jag inte orkar längre, jag lessnar, tappar energin och hålrummet fylls i stället med sarkasm och bitterhet.
Jag kan bara lyssna på Maria Mena just nu. Det är den enda musiken som ger mig den där röst-tillfredsställelsen.
Jag önskar att jag kunde sjunga som hon, önskar att jag inte var alt utan andra sopran. Eller första. Eller någonting.
Tic tac-förpackningen vältes ut på bordet, tiden tappades bort, på golvet ligger en kokbok jag inte tittat i på flera veckor.
Min bitterhet är som halsbränna och skrubbsår. Jag vet inte hur det är med din, men min vill vara med mig hela livet.
Your comfortable caress has triggered unfamiliar restlessness
You and I are we, I feel I’ve lost my individuality
I remember us now, but I forgot what we felt like
Nu vill jag sova bort helgen, vakna på nytt på måndag morgon.









